4. Skicka till förlag

INgrid frågar:

Skickar man hela boken till förlagen eller synopsis och de första kapitlen?

Lektören svarar:
Om det handlar om en skönlitterär roman vill förlagen ha ett färdigt manus. Det räcker alltså inte med endast synopsis och de första kapitlen. Däremot kan det gå till så om du skickar till en agentur, att de vill ha de cirka 50 första sidorna samt en utförlig synopsis. Om du gett ut romaner tidigare, kan det också räcka med att du ger ett idéförslag till ditt förlag, hör vad de tycker och därefter skriver boken. En del författare - som redan är mycket kända - får kontrakt på en bok innan den är skriven.

Anledningen till att du som "ny" författare (eller icke utgiven) inte kan få ett ja på endast synopsis och några kapitel är att du kanske är grymt duktig på att skriva kort, med ett vackert språk och bra gestaltning, mm. Men du kanske inte kan sätta ihop en hel historia, en hel roman, på 300 sidor. Och du blir kanske aldrig färdig med boken alls. Det sägs att endast 3% av de som skriver faktiskt skriver klart sin historia. Förlagen har inte möjlighet att satsa på något som inte är klart och något som de inte kan tro på.

När det gäller faktaböcker är det vanligaste att man skickar in en synopsis samt ett kapitel eller två. Där kan förlagen snabbt säga om du har en idé som är intressant, annorlunda och säljbar, samt om du har förmågan att skriva fakta på ett intressant och förståeligt sätt. Har du dessutom gedigen kunskap inom ett ämne eller har skrivit exempelvis många artiklar inom ämnet, ja, då kan det också bli lättare att få ett ja.

5. Förlagsprocessen

Ingrid frågar:

Nu har jag skickat manus till ett gäng förlag och min fundering är vad som händer OM det blir antaget?
Hur går processen vanligtvis till?
Tidsperspektiv och pengar, hur ser det ut?

Lektören svarar:
Om du har lyckan att bli antagen, blir du vanligtvis uppringd av någon från förlaget, som meddelar dig att de gillar ditt manus och att de gärna vill träffa dig. Du skuttar i glädje, firar och åker därefter till förlaget där du erbjuds ett kontrakt som du förhoppningsvis gillar. Du kan få hjälp med kontraktet hos Författarförbundet.

Efter detta är processen lång, vanligtvis tar det cirka 1,5 år från antagningsbesked tills boken kommer ut i tryckt form, ibland längre. Boken ska redigeras; du jobbar tillsammans med en redaktör där ni går igenom boken flera varv för att den ska bli så skarp som möjligt. Boken ska korrläsas, även du ska göra den sista korren, för att se till att där inte finns några felaktigheter som stavfel och dylikt. Omslag ska bestämmas, boken ska sättas, man behöver ordna med författarporträtt på dig och info om dig och boken till SVB. När allt är klart ska boken tryckas.

Du får ett förskott av förlaget, så kallad royalty på f-priset (försäljningspriset, det pris som återförsäljarna ex. bokhandel köper in boken för exkl. moms). Royaltyn kan vara olika och ska stå med i ditt kontrakt. Traditionellt sett brukar författaren få 27% i royalty, men det är inte ovanligt med en lägre royalty (e-böcker ger betydligt lägre royalty, ner mot 15%). Vanligt är att du får 50% av royaltyn kort efter att avtalet skrivits. Alltså, om förlaget beräknar att trycka 1500 exemplar av din bok som första upplaga, får du betalt för 750 av dessa i förskott. Dessa pengar får du behålla även om boken bara säljer i två exemplar. Resterande pengar kommer först året efter att dina böcker har sålt (vanligtvis i slutet på året, men Norstedts har ex. börjat med två utbetalningar/år.)

Om f-priset är 120 kr, kommer boken att sälja för ungefär det dubbla i bokhandeln, och du som författare får ca 27% av de 120 kr, alltså 32,40 kr. Om förlaget trycker en första upplaga på 1500 böcker (vanlig försäljning för en debutant är 900-1200 böcker och därför trycker man inte stora upplagor), får du alltså 750 x 32,40 = 24.300 kr (efter kontrakt är underskrivet) och resterande 24.300 kr om dina böcker säljer (året efter försäljning). Och på detta ska du betala skatter och avgifter.

Om din bok trycks i pocketformat har du en lägre royalty och förstås är f-priset lägre. Här kan du räkna med att du som författare tjänar 5-6 kr/såld bok.

Obs. En del förlag har en annan royaltysats, ex. Piratförlaget. Så här skriver de på sin hemsida: "När kostnader för produktion, marknadsföring och distribution dragits av delar förlaget och författaren 50/50 på vinsten. I de fall då sedvanlig royalty är mer gynnsamt utbetalas i stället detta till författaren."

6. Bygga en historia

Madeleine frågar:

Hur går det till att bygga själva skelettet till en historia? Det kanske finns ett tema, en liten tanke eller ett ledord men ingen händelse att berätta! Man ska hitta på. Men hur gör man ett skelett? Att sen lägga köttiga bitar på. 

Lektören svarar:
Alla författare gör olika, så här finns det inget "rätt" svar. Frågan är kopplad till idén. Ibland får författaren en bild av en person hen vill skriva om. Eller ett tema. Eller en särskild händelse. Detta är något jag kommer att prata en del om i mitt medlemskap, hur man kan gå till väga om man har det ena men inget av det andra.

Om man som författare vill skriva en kort historia, som t.ex en novell kan det räcka med en kort scen, en speciell händelse eller ett tema. Men om du vill skriva en roman krävs det många ingredienser: flera karaktärer (oftast), en antagonistiskt kraft, en miljö som du bygger upp, en dramatisk kurva (som oftast innebär att läsaren inte somnar mitt i en mening), en struktur (som egentligen bara är skelettet till din historia), osv.

Som sagt, det finns inget rätt sätt, utan bara ditt sätt. Men säg att du har ett ledord: hämnd. Du vill skriva om detta. Då vill du ställa frågor: Vem vill hämnas? Och varför? Då får du kanske fram en karaktär: Det är en mamma som vill hämnas sin mördade dotter. Varför? För att det var hennes barn och den enda personen som fick henne att må bra och hålla sig från att dricka och ta droger. Och hur vill hon hämnas? Ja, kanske genom att döda den som dödade hennes dotter. Då kanske nästa fråga blir: Vet hon vem som dödade dottern? Om nej, hur ska hon ta reda på vem som är skyldig? Och så fortsätter du att ställa frågor. Du kan skriva ner svaren, eller prata in dem i din telefon. Ju mer du som författare vet, desto bättre. Men det betyder inte att du måste veta allt innan du börjar skriva; många gånger kommer inspirationen av att just skriva.

Säg att du istället vill skriva om en händelse: En man råkar köra på ett barn. Även här kan du ställa frågor. Vad gör han? Lämnar han platsen? Dör barnet? Säg att han lämnar platsen och barnet dör och han får se det i tidningen dagen därpå. Vad gör han? Går han till polisen, erkänner? Nej. Har han en fru? En familj? Är han kanske en erkänd och omtyckt läkare på orten? En barnläkare som räddar livet på barn i sitt yrke? Var han berusad när han körde på barnet? Eller oaktsam? Eller blev han livrädd för en spindel som kröp över hans hand? I mitten av en roman (eller film) brukar man se till att handlingen ändras lite (detta för att historien ska få ny energi och läsaren därmed ska vilja läsa vidare med ett WOW!). Säg att denna familjefader, barnläkare och älskad av alla på orten har lyckats komma undan. Men så plötsligt (i mitten av boken) får han ett brev från någon som såg honom köra på och döda barnet; vad gör han? Fortsätter ett skydda sig själv, sin familj och sin karriär? Och vem var det som såg honom?

De flesta saker kan bli en stor historia. Allt beror på vem som berättar och hur intresserad hen är av att berätta just den historien. Det handlar mycket om att ställa frågor. Och våga ge svar. För det finns alltid många vägar att gå, och man måste våga välja en väg.

Ett annat bra sätt att skapa en historia är om du har en karaktär som gör dig nyfiken. Då kan du fråga dig: Hur ska denna person utvecklas i historien? Säg att karaktären är en man som aldrig älskat någon. Du vill att han ska utvecklas, för en historia handlar om förändring. Och kanske ska han börja älska någon. Vem? Eller vad? Säg att han ska älska en hund i slutet av historien. Då är det bra om han ogillar hundar i inledningen. Du vill att han ska få kämpa i historien. Han kanske till och med är livrädd för hundar när historien börjar, han kanske inte ens går ut från sin lägenhet i Stockholm för att han alltid möter hundar på promenad. Men så tvingas han ut på stan. Varför? Jo, han måste betala en räkning, för annars förlorar han sin bostad. Och vad händer? Jo, han springer in i en hemlös hund (hans kommande stora kärlek), men just nu blir han rädd och arg och rusar bort från den.

Det du vill är att din karaktär (mannen som aldrig älskat någon) ska utsättas för saker under historiens gång, som gör att han utvecklas och genomgår en karaktärsförändring som leder till att han till slut kan älska hunden och erkänna att han gör det. Och då ska du förstås också fråga dig: Varför har mannen aldrig älskat någon? Kanske har han som liten fått lära sig att "man förlorar allt man älskar" eftersom hans mamma och pappa avled i en bilolycka (han har aldrig vågat älska någon annan efter denna händelse). Detta att man förlorar allt man älskar är karaktärens lögn (även detta pratar jag om i mitt medlemskap, tillsammans med karaktärens motiv och hur det är sammankopplat med t.ex lögnen.)

7. Lektörsutlåtande

Ellinor frågar:

Vad exakt är ett lektörsutlåtande? Kan jag bli hjälpt av det?

Lektören svarar:
Ett lektörsutlåtande är ett samlat omdöme om en text (vanligtvis ett helt manus eller en samling noveller) med syfte att hjälpa författaren att få upp ögonen för styrkor och svagheter i texten.

I ett lektörsutlåtandet ingår också kommentarer direkt i texten (om det inte är en light-version med endast samlat omdöme). Dessa kommentarer går in mer på detaljer i texten, exempel på ställen där texten skulle tjäna på att ha ex. mer gestaltning, platser där dialogen låter onaturlig, och de förtydliga att det finns ex. ett perspektivproblem. Eller bara heja-rop och hjärtan. Och förstås finns det med förklaring om vad som är extra fint och medryckande.

Alla lektörer jobbar förstås olika. Att jobba som lektör är lite som att vara en konstnär, ingen är den andra lik. Eftersom jag både studerat skrivande, förlagskunskap, lektörsläst för förlag, gått Lektörsutbildningen och suttit i jurygrupper vet jag att man kan se olika på text. Oftast går ju en text att ändra på många olika sätt; en historia som inte funkar vid första läsningen, kan bli hur bra som helst genom att man justerar lite i den. Denna justering kan alltid göras på flera sätt, i alla fall när det handlar om att justera handlingen så att den är mer spännande eller lättillgänglig för en läsare. Därför är det viktigt att författaren är medveten om att lektörens förslag är just förslag. De finns där för att visa och hjälpa författaren att inse att här är det något som är galet, här kan jag behöva göra en ändring. Sedan är det författarens uppgift att se till att göra en ändring. Ibland kanske det blir det förslag som lektören lagt fram: lägg dit en olycka. Men ibland kanske det inte alls funkar, och då väljer författaren en egen väg, förhoppningsvis en väg som är bättre för historien.

Ett lektörsutlåtande tar upp de extra fina och starka sakerna i ditt manus. Och det tar upp de saker som du inte har fått till, saker som du behöver gå igenom för att ha en chans att få ditt manus antaget på förlag. Ändå är inte utlåtandet en garanti för en utgivning. Det är du som författare som ska göra jobbet, utlåtandet är bara till för att guida dig i arbetet, visa dig på vilket sätt du kan ta dig an arbetet.

När det gäller mina utlåtanden jobbar jag mycket med protagonisten och hens utveckling, hur trovärdig protagonisten är och om historien är trovärdig. Hur kommer en läsare reagera på denna bok: Kommer hen att sitta fastnaglad från sida 1 och till sista sidan, eller är det ett sömnpiller? Och främst, vad kan författaren göra om manuset är ett sömnpiller? För mig är det viktigt att vara tydlig i mina utlåtanden, förklara varför något inte funkar och inte enbart meddela att det inte funkar. Utan en förklaring är hälften (eller mer) förlorat. Eftersom jag själv anlitat lektörer förr och blivit djupt besviken, är mitt mål att alltid se till att jag hjälper författaren att lyfta manuset så mycket som författaren har möjlighet till i just detta skede. Ibland kanske manuset måste vila och författaren utvecklas för att historien ska nå sin fulla potential.

Ja, alla kan bli hjälpta av ett lektörsutlåtande. I alla fall om lektören är proffsig och besitter den kunskap som krävs för att göra jobbet. En lektör eller skrivcoach ska få dig att känna att du har vuxit. Första veckan när du fått utlåtandet kanske du känner, "no way, den här lektören fattar ju ingenting", men när du grunnat på saker och ting börjar du inse att du kanske ändå skulle kunna jobba lite mer med manuset, den där första sidan var kanske inte så där bra som du trodde. Och kanske ligger det något i att du borde väva in mer konflikter, läsaren kanske inte tycker att det är så roligt om alla dricker te och är vänliga hela tiden. Och var det ett så smart drag att alla scener utspelar sig på kaféer? Kanske skulle du testa att placera några på annan plats.

En lektör och skrivcoach är författarens vän. Och kritiker. En person som vågar säga att du är grymt duktig på dialog. Och att du kan bättre, att du behöver utveckla protagonisten mer för att historien ska bli trovärdig på slutet.

Ett bra lektörutlåtande ska inte kännas som att det skulle ha kunnat skrivas till vilken historia som helst. Det ska behandla din historia och hur din historia kan växa. Så att du som författare också har chansen att växa. Att investera i ett lektörsutlåtande ska kännas som att du inte bara investerade i hjälp med ett manus, utan att du investerade i din utveckling, i hela din skrivande karriär.